Kalaharis röda sand och ”rånet på Kastrup”

Så skriver vi 2025 och det är dags för en ny jaktresa.  Senaste resan gick, med William Safaris, till Namibia 2018, med jakt på Game Ranch Transvaal och safari i Etosha National Park. En helt fantastisk upplevelse

När vi nu planerade en ny resa föll valet på Williams igen, varför överge ett vinnande koncept? Servicen som Ewa på Williams tillhandahåller är svårslagen. Denna gång ville vi testa ett nytt land och det blev Sydafrika. Ewa rekommenderade Harry Claassens safari, beläget i nordvästra delarna av landet, cirka 20 km från Botswana och en del av Kalahariöknen.  Vi fick kontakt med Harry Claassen och blev redan i detta skede otroligt väl bemötta på alla sätt. Resan spikades till veckan före midsommar, månaderna maj- juli är deras vintermånader och bäst lämpade för jakt, delvis avlövat och temperaturer som lämpar sig för jakt. Strax över nollan vissa mornar och dagstemperaturer på runt 20 grader. För mig som inte gillar ormar så lyser de nästan helt med sin frånvaro denna period. Jag frågade Harry vid något tillfälle vilka ormar som fanns i området, svart kom med ett leende på läpparna – all the bad ones-. Vi var förresten också i Namibia samma vecka 2018, inga ormar där heller!

Färden startade med tåg till Kastrup, som oftast när man tar tåget till Kastrup, är det med en viss oroskänsla i maggropen, ska det strula och vi gav oss därför iväg med rejält många timmars säkerhetsmarginal. Det gick utan problem, man blir förvånad ibland.

Semestern har startat och vi hade några timmar att slå ihjäl på flygplatsen, alla vet ju prisbilden på dessa inrättningar, men vi blev faktiskt lite förvånade över att bli rånade, fyra öl och varsitt smörrebröd, 1 250 Sek. Det kostar att ligga på topp!

Flygresan med Ethiopian Airlines gick bra, en eloge för service och riktigt bra mat, en snabb mellanlandning i Wien, sen vidare till Addis Ababa, några timmars väntan och sedan Johannesburg. Servicen på Tambo International Airport var något utöver det vanliga, jag har nog aldrig passerat en internationell flygplats så snabbt och smidigt.

Nu väntade en åtta timmars biltransfer till lodgen, den kändes tung innan, men vad gör man. På flygplatsen möttes vi upp av Eugene från Safari Logistics. Eugene gjorde resan till en fin upplevelse, kylda drycker, snacks, bra samtal och stopp på de rätta ställena när så krävdes. Vi fick uppleva kontrasterna i landet, kåkstäder, gated communitys och Johannesburg by car. Otroligt bördiga delar blandat med ett delvis kargt landskap. Gigantiska majsfält så långt ögat nådde och redan nu kunde vi ana det rika djurlivet. Han körde hundratals mil varje vecka och var en fantastisk chaufför. Vi skulle inte vara framme förrän ganska sent och vår värd rekommenderade därför att vi åt på vägen. Eugene stannade på en restaurang som hade samma atmosfär som våra tidigare svenska vägkrogar. Redan matsedeln lovade gott. Köttet var i centrum, t-bone, filé och tillbehör som var perfekt tillagade. Inklusive varsin stor öl förutom vår excellenta chaufför som drack vatten gick kalaset för oss fem på 845 SEK, det var något helt annat än rånet på Kastrup. Niclas som varit tidigare i landet, intygade att lägsta nivån på maten i Sydafrika är mycket hög.

Så anlände vi till lodgen, där vi blev mycket väl omhändertagna. Inkvarteringen, höll mycket hög standard, enkelrum om vi önskade, sönerna tog ett dubbelrum och Niclas och undertecknad valde varsitt enkelrum. Vi fick en snabb guidad tur av Harry och hans hustru Jorlane i matsal och övriga faciliteter, sen möte med John Blund. Sängarna var otroligt sköna och inga lås behövdes på dörrarna, vi var miltals från närmsta granne. Förutom belysningen på lodgen var det södra halvklotets stjärnhimmel som stod för bakgrundsbelysningen. Så otroligt tyst och vackert.

Frukost 06.00, sen inskjutning. Vi valde att låna vapen för att slippa krångel på flyget. Har sällan sett så välskötta vapen. Niclas och jag provsköt med vår värds 30-06. Ett vapen som han fick av sin far när han var 12 år, en Sydafrikansk studsare med mausermekanism. Man kunde ana ett visst slitage på pipans blånering, i övrigt i nyskick. Studsaren hade ett tryck som kanske var det bästa jag upplevt. Sönerna sköt med en 300 Winchester Magnum. Ammunitionen var handladdad och trevlig att skjuta med. Hållen under jakten översteg sällan 100 meter.

Så var det äntligen dags för jakt. Upplägget var två jägare per ph och Harry intygade att vi kommer att hinna skjuta vad vi vill och önskar. Grabbarna hade Frikkie Nieuwoudt som ph och Willy som spårare. Niclas och jag jagade med Harry och med Kallie som spårare. Alla med mycket lång erfarenhet av jakt i Afrika och inte minst en mycket stor portion social kompetens.

Viltrikedomen på i jaktområdet var mycket stor, terrängen inte särskilt krävande, naturen präglades av busklandskap och inte minst Kalaharis röda sand. Morgon temperaturen krävde mössa och det hade inte varit helt fel med långkalsonger under den första morgontimmen. Niclas fick chansen att inleda och sköt första viltet, som efter en spännande ansmygning blev en mycket vacker äldre impala. Sen skulle vi anpassa skottillfällena efter viltslag och önskemål. Själv hade jag impala högst på min lista, tycker de är så otroligt vackra och kräver inte heller tre meters takhöjd. Björn inledde med en sabel och Oskar fällde en fin impala.

Rutinen var jakt på förmiddagen, hem för lunch och vila, sedan jakt igen och avslutningsvis samkväm vid brasan följt middag. Harrys fru Jorlane, också med ph-licens och bakgrund som farmaceut och flygvärdinna, jagade inte så mycket längre utan ansvarade för maten. Hon har skrivit en egen kokbok, som Harry illustrerat med fantastiska teckningar av afrikanskt vilt, kokboken köpte jag med hem både som minne och uppslagsverk över den magiskt goda maten som Jorlane tillagade. Ord kan inte göra den rättvisa. Vi fick smaka på oryx, kudu, gnu, vårtsvin, impala och zebra. Allt serverat med tillbehör utöver det vanliga och lokala viner. Dukningen var också något att komma ihåg, minns inte att vi åt på samma porslin någon kväll!

Jaktdag 2, jag fick min impala och hade en spännande smygjakt på sabel, utan att komma till skott. Björn sköt under morgonjakten en fin impala. Niclas sköt en sabel och vi fick se spår av två leoparder. Vi hittade senare en duiker som leoparderna tagit.

Jaktdag 3, Niclas fäller en vacker oryx

Jaktdag 4, skjuter Oskar en fin sabel och Björn en zebra efter en mycket spännande smygjakt. Tilläggas kan att jakten på zebra kanske är den allra svåraste av de vilt som vi planerat att skjuta. Både Björn och Oskar hade zebra högt på sin önskelista. Båda två lyckades och fick två vackra skinn, där Oskars var särskilt vackert.

Jaktdag 5,skjuter Niclas och Björn varsin Gnu, två mycket fina fattigmansbufflar som de också kallas.

Jaktdag 6, Oskar får sin zebra.

Så var det dags att lämna Harry, Jorlane och Frikkie, för att avsluta vårt Afrika äventyr, med några dagars safari. Det var inte utan sorg i själen vi lämnade lodgen, där vi blivit så otroligt väl omhändertagna, vistelsen hos Claessons kändes som att vara inbjudna till deras hem, snarare än att vi var betalande gäster under en reseupplevelse, allt var med beröm godkänt, jakt, mat, service, personal, stämning, inkvartering var så bra man bara kunde begära. Inte minst var viltrikedomen fantastisk. Det är slående och förtjänas att upprepas, att de länder i Afrika som tillåter troféjakt har de klart bästa viltpopulationerna!

Vi hade försökt hitta någon safaripark som inte kändes så exploaterad och valet föll på Madikwe Game Reserve. Det var också en lång bilresa dit. Vi liftade första halvan med Frikkie och sedan skulle en annan bil möta upp för den avslutande 3-4 timmars långa resan. Oskar skojade att, tänk om det är Eugene som möter upp. Den chansen är inte stor sa jag med ett leende. Gissa vem som stod där på parkeringen, med kylväska, snacks och sin vita buss, jo Eugene. Här lämnade vi nu Williams omsorg.

Väl framme i Madikwe så skulle vi bo på Tau Game Lodge och vi kom något sent fram så sista safarituren hade redan avgått, men med den fantastiska servicen som Sydafrika erbjuder, så blev vi upphämtade och fick en magisk kvällstur. Inkvartering och middag, börjar bli svårt att hitta superlativen för att skapa variation, men maten gick inte av för hackor. Vi åt utomhus omgivna av öppna eldar och mat, service och dryck var av högsta klass. Vår bungalow visade sig också ligga bara några meter från ett stort vattenhål, så det var närkontakt med flera av Afrikas stora, buffel, noshörning och elefanter och en mångfald av antiloper och zebror. Även frukost och lunch intogs i direkt anslutning till vattenhålet.

Vi hann med några safariturer till och fick uppleva diande lejon, noshörningar, geparder, varma drinkar serverade i fullmånens sken, bredvid vår safarijeep och mycket annat. Kamerorna klickade oavbrutet.

Så var det tid att åka hem, det hade blivit något missförstånd med taxibokningen till flygplatsen, även det en liten nätt resa på fyra timmar. Det kom ingen bil, men som det serviceinriktade land som Sydafrika är och inte minst personalen på Tau Game Lodge så ordnade de en bil med chaufför till oss och vi hann till flygplatsen.

Samma runda hem, men nu så strulade tåget från Kastrup, men vad gjorde väl det. Vi hade haft en fantastisk resa, fått minnen för livet och det var midsommarafton. Vi hann hem till en liten sillbit.

Stort tack och högsta betyg till Ewa på Williams Safari, Harry, Jorlane, Frikkie och all personal på Harry Claassens Safari som verkligen fick oss att känna oss välkomna och omhändertagna.

Lennart med pennan, Niclas, Oskar och Björn